tisdag 4 juni 2013

The Place beyond the pines

En enkel och på många sätt vardagsrealistisk kriminalberättelse lyfts, nästan utan att vi som publik märker när det händer, upp till rent mytologiska dimensioner i Derek Cianfrances film "The Place beyond the pines". En melankolisk och eftertänksam berättelse om fäder och söner och det komplicerade förhållandet mellan det som varit, det som är och det som ska bli.

Eftersom jag skriver en hel del manus själv är jag intresserad av sådant som struktur och berättarteknik. Det mesta av det filmberättande som vi får oss till livs följer ganska förutsägbara modeller och mallar. Det behöver inte nödvändigtvis vara något fel med det, om det inte görs på en fantasilöst och ointressant sätt förstås. Ändå finns det något väldigt befriande över berättelser som inte trampar på längs de vanliga stigarna utan som istället ger sig rakt ut i skogen och går precis dit den behöver gå. En sådan berättelse är "The Place beyond the pines."



Filmen består egentligen av tre olika berättelser som följer efter varandra och som alla tar vid där den förra slutade. I den första delen spelar Ryan Gosling en stuntmotorcyklist vid namn Luke som upptäcker att han har en ung son med en kvinna han haft ett one-night-stand med. Luke vill hjälpa till att försörja sin son men det enda sättet han kan skaffa pengar på är att råna banker. I del två spelar Bradley Cooper polisen Avery som blir en hjälte efter att han satt stopp för Luke. Avery blir sedan inblandad i poliskorruption och ställs inför ett moraliskt dilemma. Den tredje delen utspelar sig femton år senare och skildrar de båda männens söner, nu tonåringar som hamnar på samma high school. Det förflutna fortsätter att kasta sina skuggor över pojkarna.

Allt är lyriskt långmält och samtidigt obehagligt på ett långsamt malande vis. Musiken är viktig faktor här. Skådespeleriet är naturalistiskt och intimt. Såväl Gosling som Cooper briljerar i sina respektive roller, båda bär potential för att vara såväl filmstjärnor som karaktärsskådespelare. Jag antar att det är en smaksak vem av dem man upplever som den mest iögonfallande. De delar bara en kort scen med varandra i filmen men båda bär den på sina axlar. Eva Mendes spelar modern till Goslings son och är gör ett väldigt starkt porträtt av en kvinna som är både stark och förvirrad på samma gång. Ray Liotta dyker upp som en "bad cop" (vad annars) och är precis så läskig i den rollen som man kan förvänta sig.

Även Emory Cohen och Dane DeHaan som spelar sönerna i den sista tredjedelen av filmen gör ett starkt intryck. Ingen av deras karaktärer är speciellt trevliga gossar men eftersom vi är så investerade i deras familjehistoria blir deras berättelse väldigt fascinerande. Om jag var tvungen att välja skulle jag dock hålla den tredje delen för den svagaste. Den är nog något för lång. Risken en löper för att avvika från beprövad dramaturgi ligger ju i just detta - en vet ju inte vad som kommer att fungera föräns det är prövat. När allt kommer omkring är det dock en futtig invändning. "The Place beyond the pines" är en strålande film även med en sådan liten skönhetsfläck.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar