fredag 7 februari 2014

The Legend of Korra - Säsong ett

På sista tiden har jag haft chansen att titta i kapp lite TV-serier som jag inte hunnit se tidigare. Framöver kommer jag att recensera dem här på Allmänstädesbloggen. Detta är en sådan recension:

"Avatar - The Last Airbender" är en animerad TV-serie i tre säsonger om totalt 61 avsnitt som började sändas första gången 2005. Det är möjligen den bästa tecknade serie som någonsin producerats. Genren är fantasy men inte av det vanliga klonat-från-Tolkien-slaget. Världen i "Avatar" är medvetet inspirerad av asiatisk historia, kultur och sagotradition. Serien lyckas med konststycket att bygga en synkretism som inte känns krystad eller konstgjord. I den här världen finns det människor som kallas för "bändare" - dessa har kraften att manipulera ett av de fyra elementen: jord, eld, luft och vatten. (Ja, det är det klassiska västerländska elementen. Jag sa ju att det var synkretism, det här.) I varje generation återföds det dock en person, den så kallade "avataren" som har makt att bända alla de fyra elementen. Hen blir en viktig andlig ledare vars roll blir att bringa balans i naturen och fred mellan världen olika folk.

När serien börjar har dock den siste avataren varit försvunnen i hundra år. Under den tiden har den krigiska eldnationen lagt under sig ett världsherravälde. Nu finner ett syskonpar från det södra vattenfolket avataren, en ung pojke vid namn Aang, infrusen i is. Tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd där Aang måste lära sig att behärska elementen, finna andlig mognad och slutligen besegra eldnationens härskare. Det är en lång och komplicerad historia med en rad olika stickspår som inte lätt låter sig sammanfattas. (Vilket också är det stora problemet med M. Night Shyamalans misslyckade försök att göra en spelfilmsversion av det här - "The Last Airbender" (2010) - där hela första säsongen ska försöka pressas in i en film. Men den filmen har många andra problem med.)

Väl utförda animationer, utmärkt avvägd humor, spännande berättelser, psykologiskt mångbottnade karaktärer, en fullödig värld och bakomliggande mytologi är bara några av de kvalitéer som serien bär på. Det gjorde även att mina förväntningar på den nya serien, uppföljaren "The Legend of Korra" var närmast löjligt höga. Jag blev lyckligtvis inte besviken.



"Korra" utspelar sig i samma värld men 70 år senare. Aang har dött och blivit återfödd, denna gång som Korra, en ung kvinna från vattenstammen. När vi möter henne är hon en envis tonåring på väg att lära sig vad det innebär att vara avatar. Det som återstår är att lära sig luftbändning. Dessutom har Korra problem att öppna upp sig för bändningens andliga sida. Hon ges en mästare att lära sig luftbändning av, Tenzin - Aangs son och tillsammans med honom beger sig Korra till Republic City, en världsmetropol som byggts upp under ledning av Aang.

Den nya serien följer i den gamlas fotspår men låter inte den fiktiva värld där allt utspelar sig ha stått stilla under dessa 70 år. Det har gjorts stora teknologiska framsteg. I "Avatar" befann sig världen i en tydligt förmodern era. Nu möter vi såväl radio, som bilar och flygplan. Den nya serien har en klar dragning åt steampunk och genomför detta med bravur. Den stora, myllrande storstaden för tanken till städer som Shanghai under 1920 och 30-talen. Det är en ganska oväntad och inspirerande miljö för fantasy och det möjliggör för serien att bryta ny mark snarare än att återupprepa gamla grepp. Liksom Aang hittar Korra en grupp av vänner och allierade att uppleva sina äventyr med. Vi introduceras för Mako och Bolin, två föräldralösa unga män som vuxit upp på gatan och som nu ägnar sig åt professionella bändarmatcher. Vi möter också Asami, rikemansdotter och arvtagare till stadens främsta biltillverkare. Dessutom är serien fylld med intressanta bifigurer som knyter an till världens historia och mytologi på sätt som fördjupar effekten för den som sett den tidigare serien.

Korra och hennes trogna isbjörnshund Naga.

"Korra" har 13 avsnitt per säsong snarare än tjugo som "Avatar" så berättandet är mer konscist. Varje säsong verkar också vara strukturerad som en sammanhållen fristående berättelse. Denna första handlar om hur Korra konfronteras med en rörelse kallad "equalisterna" som säger sig kämpa för ickebändares rättigheter och som anförs av en mystisk maskerad ledare vid namn Amon. Det visar sig snabbt att bakom gruppens tal om rättvisa ligger en mörk agenda.

Trots att den här serien liksom sin föregångare är producerad för den amerikanska barnkanalen Nickelodeon är det här knappast för en allt för ung publik. Å andra sidan är barn betydligt mer sofistikerade än vad många vuxna begriper. "Korra" rymmer en hel del mörker och viker inte undan från att ta i tu med frågor som rör förtryck, våld och sociala problem. Det är heller inte en berättelse som opererar med enkla motsättningar mellan gott och ont. I en anda som har mycket av japansk anime över sig ges alla, även seriens antagonister rimliga motiv för sina ageranden. Det är möjligt att förstå varför de gör vad de gör och kanske stundtals även att känna vis sympati med dem.

En annan sak som jag tycker väldigt mycket om "Korra" för är att den aldrig låter sina karaktärer definieras utifrån sina könsroller. Det är yyterligare ett sätt på vilket skaparna vägrar att utgå från enkla stereotyper och förutsägbara klichéer. Korra själv är en väldigt stark, självsvåldig, kaxig och ibland lite väl självsäker karaktär. Hon är inte alltid en god förebild eller ens nödvändigtvis sympatisk i alla lägen men hon är en hjälte att identifiera sig med. Hennes serie lever mer än väl upp till sin förlaga och jag ser redan fram emot att få ta del av fortsättningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar