Beautiful Creatures

Jakten på nästa stora fantasyfranchise går vidare. Vi har fått se en del stolpskott genom åren. För varje storsuccé som Jacksons "Sagan om ringen", "Harry Potter"-serien eller "Twilight"-fenomenet är dikesgrenen kantad med uråkningar som "Eragorn" "Spyderwick" och "Den gyllene kompassen". Det tycks tydligt att producenterna i Hollywood inte har en aning om vad som kommer att funka och vad som inte kommer göra det. De chansar vilt och går det så går det. Med "Beautiful Creatures" är det tydligt att siktet är inställt på "Twilight"-publiken. Endast framtiden kan utvisa om man kommer lyckas vinna deras hjärtan.

Precis som i Stephanie Meyers verk kretsar allt kring en föbjuden kärlek mellan en vanlig människa och ett övernaturligt väsen. Här det dock pojken som är "den vanlige". Han heter Ethan (Alden Ehrenrich), på ytan en vanlig sportkille som dock har en hemlig intellektuell sida. Ethan läser böcker av författare som förbjudits på det lokala biblioteket och han drömmer om att komma bort från den lilla håla där han bor, djupt nere i den amerikanska södern - en ort där alla är djupt religiösa och ständigt fetischiserar det gamla södern och inbördeskriget. När en ny flicka börjar skolan blir Ethan omedelbart intresserad. Hon heter Lena (Alice Englert), är mörk och mystisk och ryktet säger att hon och hela hennes släkt (som aldrig visar sig i stan) är satanister!

Nej, det är de såklart inte. Men de är trollkarlar och häxor under ledning av familjens patriark Mason (Jeremy Irons). Det hela kompliceras ytterligare av att Lena strax ska fylla 16 år. Då kommer det att avgöras om hon ska bli en god eller ond häxa. Spännande tycker Ethan.

"Beautiful Creatures" har några saker som talar för den. Först och främst miljön. Den amerikanska södern filtrerad genom en gotisk lins är  mycket fruktbar makt. Se bara på "True Blood". Riktigt lika kinky blir det aldrig här förstås men ändå. För det andra har den humor. Det är inte precis något man kan anklaga "Twilight"-filmerna för. Den här filmen är bitvist riktigt bitsk och satirisk mot det samhälle den skildrar. På slutet tar man visserligen några steg tillbaka och vågar inte ta det fullt ut. För det tredje är Alice Englert i den kvinnliga huvudrollen väldigt bra. Hennes karaktär är också stark och självständig på ett sätt som faktiskt känns uppfriskande.

Jeremy Irons är förstås bra som alltid och som styckets antagonist möter vi en besatt hemmafru spelad av Emma Thompson. Kul att se dessa två aktörer sparra mot varandra. Jag var lite rädd att "Beautiful Creatures" skulle förlita sig på flashiga effekter som så många filmer gjort förr. Det är svårt att få magi att fungera riktigt bra på film. Bäst blir det när det görs subtilt och det sker på ett par ställen i filmen. Övrig CGI-fest kan jag ha visst överseende med för fokus ligger ändå på karaktärerna, som sig bör.

Det finns såvitt jag förstår ytterligare tre böcker i den romanserie som ligger till grund för filmen. Återstår som sagt att se om fortsättning följer även på den vita duken.